Det är först efter ca fyra tiondelar av en sekund som han ens reagerar; mannen som attackerat mig från en död synvinkel. Fyra tiondelar är mycket för att vara ninja men kanske inte under förutsättningarna att han råkat attackera sin överman. Sådant var fallet, jag var, med mina ninja skills i kombination med min näst intill omänskliga fysik, ett massförstörelsevapen; bannlyst från alla länder utom Ryssland och Nangijala.

Ninjan, vars namn än är okänt, använde sitt säkra kort; "Dödens Manifest" medan jag använde mig av en Mats Sundin... Med hjälp av otrolig hastighet byggde jag upp en vägg framför mig; hårdare än diamant dock helst osynlig för det otränade ögat. Ninjan, som jag bestämmer mig för att kalla, Wayne Gretzky av okänd anledning, upptäckte Mats Sundin alldeles för sent för att återkalla sin attack och bröt själen på fyra ställen när han krockade... Innan jag hann få ur honom vem som skickat han... gick han upp i rök... 

Ja, jag är en ninja... Nej, jag är ingen vanlig ninja... För en summa pengar jag kan erbjuda mitt skydd och dessutom är jag en bra lyssnare....

Attackera mig aldrig.. det kommer resultera i döden.. eller värre!!! 

I förra inlägget lovade jag svar på en del frågor och jag är en man som håller vad han lovar! Svaren på frågorna finns faktiskt i bilden ovan... mer än så kan jag inte berätta!

Jag har sedan jag var liten fått lära att solen är ett stort, sjukt jävla varmt klot som faktiskt lyckas med konststycket att värma upp vår planet och ge liv till det som annars är dött. En cirkel av ljus i himlen som, genom att kika fram från bakom ett moln, kan få i stort sett vilka läppar som helst att forma ett leende.

Jag ställde mig skeptisk till den här sanningen, som berättar om solen som en stjärna tusentals ljusår här ifrån, när jag för någon månad sedan träffade en person. Solen i mänsklig skepnad? det slog mig... och efter ett tag insåg jag att jag faktiskt log ganska kraftigt! Man dansar, sjunger, dricker vanilj cola och bygger lego inombords... nödvänligheter som att sova och vakna kommer inte på tal!

För att göra något mer unikt kan man lägga till eller ta bort

När man gör det för första gången är det med livet som insats... Det är först när man verkligen förstår eventuella konsekvenser och behärskar konsten som man ens kan fundera på om man ska fullfölja eller ej. Få människor känner ens till att det existerar... få människor vet vad det innebär och ännu färre människor är fysiskt eller psykiskt starka för att utöva det.

Att "leka med tankar" är ett ganska nytt påfund och går ut på att man helt enkelt leker med en eller flera tankar... Man bestämmer sig för en tanke, fokuserar på ett flertal bilder, dofter eller känslor kring den tanken. Sen sluter man sina ögon, öppnar eventuella dörrar eller fönster för att sedan slå ut sina vingar och låta en vindpust av fantasi styra en till nya världar, parallella universum, kryphål och/eller tomrum i oändligheten... 

När blir man egentligen vuxen? Och vad kan man göra för att lura systemet och vara "forever young"? Vad är egentligen en datormus? och vad händer med kroppen om man skulle utsätta sig själv för ett så kallat "lava bad"?

Svaren får ni nästa gång!!!

Man får till slut bestämma sig för att gå... även om det är långt hem, kallt och mord är inne, man är trött och lite berusad men man vet att pizzan i kylen kommer göra jobbet!

Efter en väldigt tankspridd promenad och med en belåten mage börjar lätt den del av hjärnan som står för skrivandet kittla lite och man bestämmer sig för att åtgärda.

En händelserik dag i någon bemärkelse... spelning som slutade i en fest utan klimax eller något som ens var i närheten av ett klimax... Allting behöver fan ett klimax... annars kan det lika gärna stanna hemma och aldrig mer se ljuset från solen.

Det är tur att det finns saker/personer som får en at le när annat/andra misslyckas med det. Och det är sakerna/personerna som får en att le som, när dagen kommer till sitt slut, förtjänar vad man i medicinska termer skulle kalla en "bamse kram" dvs en kram som på ett eller flera sätt känns trygg, varm och som samtidigt säger "jag bryr mig om dig" eller "snälla stanna..."

Steget efter "bamse kram" är "bouting kram" och steget efter det är "sensei kram"... ingen har dock överlevt en "sensei kram" ty den är så fruktansvärt hård pga av de tusentals sprudlande känslor som styr den... en "sensei kram" kan alltså inte kontrolleras av den som delar ut den men det är ett vackert sätt att dö på....

 "Eaaaaaagle!"

Staden där jag bor lyckas gång på gång med konststycket att vara det tråkigaste någonsin... efter ett antal öl sänkta kan man ju tycka att ALLT borde bli roligare... FEL! eslöv är imunt mot förfriskade sinnen som försöker fly från sina burar av verklighet.

      Det är då man vill gå upp i rök, låta mystiken säga sitt, och sedan dyka upp någon helt annan stans och gå loss på ett eller annat sätt. "Som om vi någonsin kommer att ses igen?" Detta iklädd något dramatiskt! färg: okänd.

"Om du vill ge mig allt det där"

Man går och lägger sig för att sedan vakna upp igen... perioden mellan dessa händelser bör fyllas med något som resulterar i lagom tillfredställd nyfikenhet och belåtna leenden.

Klockan är snart två och jag befinner mig i en process vid namn livet.

Sov gott!

Ångest är ett resultat av att komma farligt nära någon form av verklighet...

Idag ska jag säga upp mig från mitt jobb!

vad är det egentligen som försigår under min hud, mitt kött och min bröstkorg?!

Mina damer och herrar, bert karlsson är the grinch! Detta bygger jag först och främst på hans anlete som sprider en distinkt känsla av vemod, ångest och melankoli. Utöver det så bjuder han på en show av extremt obefogad självgodhet... Skillnaden mellan bert och grinchen är nog bara att bert aldrig kommer att bli god.

För övrigt tycker jag att det ska bli trevligt med jul även om det inte alls är samma sak som det var förr... jag har lyckats missa nedräkningen, julkalendern, önskelistan, den jobbiga känslan av att tiden står stilla....

I år var det bara helt plötsligt den 12:e december...  jag blir inte förvånad om julafton smyger sig in via köksvägen... I vilket fall som helst så är lovet jävligt välkommet!!