"There's a beat in all machines and a song in everything"

Igår var jag och såg veto i köpenhamn för andra gången... dom lyckades överträffa sig själv... helt sjukt bra faktiskt med tanke på att förra spelningen var vansinnigt bra! Marvel Hill som var förband var också snuskbra men inte lika bra som veto! vetos sångare troels är en gud och det är inte bara som jag säger för att han är bra... utan jag tror ärligt talat att han är en gud i mänsklig skepnad! något annat vore mystiskt!

Tack för Mifune Lo-villain-san!

Idag är det torsdag.... idag hände det en ganska rolig grej på jobbet(telefonförsäljare), det var nämligen så att killen som satt i samma rum som mig lät precis som Romeo Olsson... jävligt roligt! jag kommer hädanefter kalla honom för Romeo... Om du läser detta Romeo och tycker det låter bekant så vill jag passa på att tacka dig... du var orsaken till åtminstone fem leenden och nästan ett skratt.... tack!

Förutom när jag och romeo hade "sjukt skoj" tillsammans så har dagen varit ganska tråkig och lång...

Imorgon är det fredag... då ska jag se veto och marvel hill i köpenhamn... ska bli nice! Romeo.. du får följa med om du vill... =)

Igår var det onsdag...

Igår hände det en liten grej som kommer att förändra mitt liv, då tänker nog en del "jaha ja... har han också börjat spela bingo-lotto" eller "jasså ja, har han också börjat banta"... Ni som tänkte så har tyvärr fel, ack så fel! Mitt liv kommer att förändras på grund av att jag har lovat bort min högra arm... jag köpslog med en ung dam om hurvida hon skulle skriva om postrock i sin blogg eller inte. Jag frågade vad hon skulle ha för besväret och "din högra arm" var hennes svar, utan att tänka eller egentligen uppfatta vad hon ville ha sade jag "ja"....

Senare den kvällen satt jag och mina armar och tittade på tv, vansinnigt nöjda med allt och avnjöt ett glas med dryck av något slag.. Med ett belåtet leende ställde jag tillbaka glaset på bordet efter att glupskt ha tömt det.. och jag tror det var just i samma ögonblick som glaset slog i bordet som jag verkligen insåg vad jag hade gjort... 15 minuter senare, efter att ha gått igenom samtalet i huvudet exakt sex gånger insåg jag att det jag tidigare hade insett var sant! Efter ytterligare 15 minuter återfick jag mitt medvetande och fortsatte mitt tv-tittande.. Nu stod det ett tomt glas på bordet och det leendet som för en halvtimme sedan hade prytt mina läppar var borta....

resten av den kvällen bestod av utbytta blickar mellan mig och armarna, ingen sade ett ord och det var först då jag insåg att blickar i en kombination av tystnad kan säga mer en tusen ord...