Det är exotisten i mig som talar när jag säger att svensk underhållning i tv förmodligen är sämre än någonsin. Detta slog mig när jag såg babbens program... för det första så är ju babben vansinnigt tråkig, sen visar det sig att hon har samlat ihop ett gäng "komiker" för att göra det roligare... sanningen är tyvärr som sådan att "komikerna" var så pass tråkiga så det nästan blev pinsamt... Vi hade tex en snubbe som BARA härmade andra personer... visst det lät rätt likt, men det var fan inte roligt!!! Dom andra i gänget var om möjligt ännu sorgligare... Det hela blev inte bättre av att man verkligen kände att programet och i stort sätt allt som sades följde ett manus.

Jag kan inte låta bli att undra om sverige verkligen är så lätt att underhålla... kan det vara så att folk helt enkelt är tråkiga som fan? eller är det så att man helt enkelt har accepterat att det är dåligt och därav anpassat sig? jag vill påpeka att det inte bara gäller humor... utan all typ av underhållning... Idol tex.. bonde söker fru?! och inte att förglömma; Grannfejden... jag tror ärligt talat att det ligger en hund begraven... jag misstänker någon form av konspiration inom svensk tv... någon form ut av ondskefull plan att sakta men säkert sänka sveriges standard på underhållning för att slutligen få hela sverige gå under...

Jag vågar ärligt talat inte spekulera vidare... Om det är någon som vill tillsammans med mig störta dålig underhållning, tveka inte! I want you!

"Att våga är att förlora fotfästet en liten stund

 Att inte våga är att förlora sig själv"

Jag kan inte förneka Kierkegaard...

jag sitter och funderar... mina ögon är öppna men jag tittar inte på något... fokus är borta och allting är liksom suddigt... det enda jag ser är i stort sett de blinkande lamporna på modemet under bildskärmen. Det ringer i mina öron, främst det högra av någon anledning... antar att det är resultatet av en del högljudda rep... brukar gå över efter någon dag så det är rätt lugnt egentligen.

Jag vaknade halv sex i morse, alltså en timme innan jag skulle. Detta på grund av att jag inte orkat ställa om min väckarklocka till vintertid och dessutom lyckats glömma det och ställt klokan för ringning som om den stämde överens med vad fröken ur skulle ha sagt... När jag i mitt yrvakna tillstånd insåg mitt misstag stängde jag av väckarklockan... Resultatet av detta blev att jag vaknade halv elva... eller som min väckarklocka visade; halv tolv... jag insåg att jag skulle börja min nästa lektion om typ 20 minuter, slängde i mig lite frukost och hoppade in i bilen... när jag öppnade dörren till min lektion så satt det en annan klass där min klass borde sitta.. då visar det sig att jag lyckats med konststycket att bli lurad av min väckarklocka två gånger... jag började alltså inte för än om en timme senare. jag var för sen för att gå till den lektionen jag borde ha haft så jag satt ensam på en bänk i typ en halvtimme och funderade över hur tankspridd jag egentligen är...

Efter skolan drog jag till replokalen... josef som sjunger i bandet och jag satte sång på vårt senaste verk. Sen kom det två unga herrar från lund som jag och keyloth har startat ett postrock band tillsammans med... Sound of trees ska vi heta...

"Lord give me grace and dancing feet, and the power to impress" 

jag sätter mig ner och drar igång bloc partys album "a weekend in the city" och glömmer snabbt vad jag egentligen skulle göra.. Inom loppet av fem minuter har jag till min förvåning lyckats hitta en jävligt skön ställning i den jävligt tråkiga stolen... låten "on" får mig att le och det är ungefär då jag märker att mina ögon inte längre är öppna och att jag är på väg att somna.. jag kommer plötsligt ihåg vad det var jag skulle göra och funderar på om jag ska ta tag i situationen och leta upp en fender jaguar i en musikaffär i närheten... Jag öppnar mina ögon och tittar på mina armar som vilar på datorbordet, befaller dom att börja leva och hjälpa mig med uppdraget som fick mig att sätta mig här från första början men mitt undermedvetna visste bättre och höll mig kvar i den gudomliga ställningen, slöt mina ögon igen och berättade att det var okej om jag somnade...

 "You have a perfectly breathtaking hinie and I wanna be freinds with it"

jag vet verkligen inte vad jag ska skriva efter att ha citerat anchorman... Will Ferrell är ju ett geni... han är helt enkelt sensei-bra! Det är ungefär så bra det blir... gitarren på bilden är sensei-snygg... det är ungefär så snyggt det blir...

Imorgon, klockan sex, på wickmanska i lund blir det gig... har verkligen inga förväntningar på stället... hoppas dom säljer öl iaf... iom att man lirar så borde man ju få gratis öl... det hade varit något!

Det fanns en författare som tog sjukt lång tid på sig att skriva en bok... och det sägs att han kunde spendera hela dagar åt en enda mening... Inte för att han inte kom på vad han skulle skriva utan för att han ville ha det perfekt... jag vet inte riktigt hur lång tid det tog för hon om att skriva en bok men jag tar risken att överdriva och säger 20 år... han sätter sin sista punkt och kan ju inget annat än att vara vansinnigt nöjd..

jag kan inte låta bli att tycka det känns lite jobbigt att någon skulle kunna läsa hans bok på en vecka när han har spenderat en fjärdedel av sitt liv på den...

I've got 99 problems but a biobiljett ain't one

Idag vann jag en biobiljett på jobbet och det gjorde min dag... fem minuter senare, när en röst tillhörande en gammal man väckte mig från ett försök till att drömma mig bort, insåg jag att jag hade tre timmar kvar att jobba... jag insåg då även att biobiljetten inte hade gjort min dag utan bara fått mig på andra tankar i fem minuter. Tack biobiljetten, tack!

Man borde skaffa sig ett coolare jobb... typ yrkesmördare eller tjuv... Man kunde ju åtminstone haft ett bra knep... jag vet visserligen inte om jag är yrkesmördar-material... Nä ett jävla bra knep hade nog fått räcka... Eller det ultimata jobbet; att få en saftig paycheck för att, när man kände för det, provade soffor och slängde ur sig kommentarer om deras komfort.. kanske inte det ultimata jobbet.. men jag hade tagit det!

Det måste finnas ett bra knep...

Idag började jag skolan fem över åtta... jag vaknade tjugo över och insåg att jag hade behövt en tidsmaskin för att komma i tid och det visste jag inte hur jag skulle fixa så jag valde plan B som innebar att jag skulle sova vidare och dra på nästa lektion istället som i det här fallet var filmkunskap. Lektionen jag missade var bild så jag hade ju inte haft något emot att gå dit eftersom det är jävligt roligt. Filmkunskapen visade sig vara den enda lektionen jag hade idag så jag var hemma igen vid halv tolv och då hade jag gott om tid att bekanta mig med soffan innan jag skulle ut på nya uppdrag.

Efter att ha blivit rätt så tight med en möbel ringde josef och sa att han var på ingång, jag hämtade min gitarr hoppade i ett par skor (Inte bokstavligt talat då... det vore nog ganska omöjligt att hoppa i ett par skor... det jag menar är att jag og på mig ett par skor) och klev in i hans "nya" bil... sex minuter senare stod vi på torget och väntade på vars en falafel som i detta nuet ligger i min mage och slåss för sitt liv med min magsyra... efter att ha ätit drog vi ner till lokalen med keyloth och började repa in för vår akustiska spelning som äger rum den 19:e... till alla er som vill glo... Repet gick bra och låtarna som ska spelas är bestämda! Det blir faktiskt en cover också... som bara råkar vara en av tidernas bästa låtar nämligen polaris med Jimmy Eat World! ska faktikt bli riktigt skoj...

"When you go, I'll let you be but you're killing everything in me"

"captain christ says: take extra special care"

Min dag började med att jag ringde till jobbet och sjukanmälde mig för att några timmar senare, ungefär när jag insåg att jag egentligen skulle ha jobbat i två timmar, försökte resa mig upp.. jag lyckades! sju sekunders promenad senare fann jag mig i höjd med toalettstolen för att i cirka tio minuter vara tidernas ynkligaste kille.. sjukt gött att jag inte drog till jobbet..

Ungefär hela dagen har jag spenderat med och på min säng, ett långt bad i ljudvågorna från underbar musik.. Biffy Clyro (bilden) får i stort sätt all annan musik att vissna och torka ut och även om jag har hört alla låtar sjukt många gånger så finner jag mig själv med ett stort leende på läpparna och även om jag har hört alla magiska partier och i stort sätt vet exakt vad som kommer hända så blir jag lika tagen av deras genialitet som första gången jag hörde dom. Detta resulterar i ett bredare leende och sjukt många gånger även i gåshud... Allt detta i kombination med nostalgi at its finest gör denna dagen till en vansinnigt nice dag och det trots min enorma bakfylla. I min religion är det Biffy Clyro som är himelriket och Simon Niel som är guden och de två tvillingarna är änglar...